Besöksträdgård mitt i Västra Götaland
Kanadarosor - väl värda
att bli ett begrepp hos oss
Man har arbetat målmedvetet i Kanada för att få fram rosor som tål det tuffa klimatet. Och man har lyckats producera härdiga rosor som dessutom är friska och blommar länge.
Dessa rosor har börjat erövra Norden och jag tycker att mycket talar för att vi ska ge dem en tydlig och adekvat grupptillhörighet - Kanadarosor.
Martin Frobisher och högst upp Jens Munk
Det handlar om Parklandserien som skapats i Morden, Manitoba på den kanadensiska prärien med den härdiga inhemska arten Rosa Arkansana som favoritförälder.
Sedan har vi Explorerserien som startade i Ontario i östra Kanada. Rosorna har namn efter tidiga uppstäcktsresande med symboliken att de klarade de nordliga vintrarna.
Naturligt förs också George Bugnet's rosor till kanadarosorna. I Sverige finns vad jag vet Lac Majeau, Louise Bugnet, Marie Bugnet och Thérèse Bugnet - några av dem välkända och högt prisade.
Jag placerar också gärna Betty Bland (Skinner 1926) i gruppen, men medger att logiken möjligen haltar när jag inte tar med George Will (Skinner 1939) eller Agnes (Saunders 1900). De senare finns dock sedan länge i rugosagruppen.
Accepteras inte begreppet kanadarosor, hamnar en del av dem i rugosagruppen och det stämmer bra med deras egenskaper. Resten får föras till moderna buskrosgruppen och det är mindre bra. Gruppen är stor och rosorna mycket olika bland annat när det gäller härdighet. Så låt oss använda en bestämning som är nästan övertydlig - kanadarosor.
Det är en lämplig hyllning åt ett land, vars rosentusiaster skapat mer än 600 roshybrider. Långtifrån bara dessa serier, alltså.
John Cabot
Explorerrosor
Felicitas Svejda och Jan Ogilvie står bakom de här rosorna. De har använt mycket rugosarosor och Rosa kordesii (där rugosa finns med). Suzanne (Skinner 1950, R laxa x Altaica) har varit en favoritförälder.
Det statliga programmet har upphört men i privat regi tas materialet till vara och i år lanseras två i den nya serien med artistnamn - Emily Carr och Felix Leclerc. Den senare är helbror till Captain Samuel Holland och blev på 90-talet pappa till Frontenac och Quadra.
- Alexander MacKenzie - 2m hög, upprätt. Röda blommor i klasar.
- Captain Samuel Holland - Går bra som klätterros. Röda blommor.
- Champlain - 1,0 m, upprätt växt. Djupt röda blommor.
- Charles Albanel - 0.5 m hög rugosa med röda blommor.
- David Thompson - 1,0 m hög rugosa med rosa-röda blommor.
- De Montarville - 1,0 m hög, skära blommor.
- Frontenac - 0,8 m hög, stora djupt skära blommor i klase.
- Georges Vancouver - 0,8 m hög med skära blommor.
- Henry Hudson - Låg och bred med underbara vita blommor.
- Henry Kelsey - Klättrare (3 m) med röda blommor.
- Jens Munk - Charmig rugosa. 1,5 m med skära blommor.
- John Cabot - Buske eller klätterros, 2,5 m. Röda blommor.
- John Davis - Buske eller klätterros, 2,5 m. Skära blommor.
- John Franklin - 1,2 m hög, röda blommor.
- J.P. Connell - 0,9 m hög, krämvita blommor.
- Lambert Closse - 0,6 m hög, blekt skära blommor.
- Louis Jolliet - Massor av skära blommor. Buske eller klättrare, 2 m.
- Marie-Victorin - 1,0 m, persikoskära blommor.
- Martin Frobisher - Favoritrugosa, 1,8 m, med skära blommor.
- Nicolas - 0,6 m hög med röda blommor.
- Quadra - 1,8 m hög med röda blommor.
- Royal Edward - Marktäckare, 0,4 m med skära blommor.
- Simon Fraser - 0,6 m hög med skära blommor.
- William Baffin - Härdigast av klättrare, 3m. Skära blommor.
- William Booth - Marktäckare eller klättrare! Rosaröda blommor.
Adelaide Hoodless
Parklandrosor
Prairie Dawn var en tidigare skapelse och Prairie Youth (1948) var den första återblommande man fick fram i Morden. När Henry Heard Marshall och Lynn M. Collicut tog hand om rodret blev det fart på utvecklingen. De har använt mycket Marshalls Assiniboine (1962, med R. arkansana) och Griffith Buck's Prairie Princess (Iowa 1971 med R. laxa och Altaica).
Cameron Davidson är nu utvecklare och fler rosor tycks få föras upp på listan.
Det tycks vara viktigt att undvika fuktiga miljöer för att en del parklandrosor ska förbli friska. De är i stort sett låga rosor.
- Adelaide Hoodless - 1,8 m hög, röda blommor.
- Cuthbert Grant - 1,2 m hög, mörkröda blommor.
- Hope for Humanity - 1,0 m hög, djupröda blommor.
- Morden Amorette - 0,5 m hög, karminröda blommor.
- Morden Belle - Ny. 0,9 m hög, skära blommor.
- Morden Blush - 0,9 m hög, ljusrosa-krämvita blommor
- Morden Cardinette - 0,6 m hög, kardinalröda blommor.
- Morden Centennial - 1,2 m hög, rosa blommor.
- Morden Fireglow - 1,0 m hög, orangeröda blommor.
- Morden Ruby - 1,0 m hög, rubinröda blommor.
- Morden Snowbeauty - 0,8 m hög, vita blommor.
- Morden Sunrise - 1,2 m hög, orangeröda blommor.
- Prairie Dawn - 1,5 m hög, skära blommor.
- Prairie Joy - 1,4 m hög, ljusrosa blommor.
- Winnipeg Parks - 0,6 m hög, purpurröda blommor.
Thérèse Bugnet
Övriga rosor
George Bugnet tycks ha varit en mångsidig person - konstnär, författare och naturvän. Lac Majeau är en bok han har skrivit, förutom en sjö och en ros. Han skapade fler rosor med Bugnet som efternamn, men det tycks vara osäkert vilka som finns kvar.
Betty Bland är en hybrid mellan labradorrosen Rosa blanda och en rugosa, det är olika bud om vilken. Är också pollenförälder till Thérèse Bugnet.
- Betty Bland - 2,5 m hög, rosa blommor.
- Lac Majeau - 1,0 m hög, vita blommor.
- Louise Bugnet - 1,5 m hög, vita blommor.
- Marie Bugnet - Liten rugosa med vita blommor
- Thérèse Bugnet - 2,0 m hög, mörkt skära blommor, Favorit!