Fyrverkeri Klematis

Sparlösa Trädgård om

klematisbok

SPARLÖSA TRÄDGÅRD
- en levande trädgård



Så här hittar du till oss:
Karta och vägbeskrivning





Här visar vi fem av de många klematis vi planterat i Sparlösa Trädgård:

Viola

Det här var en uppmärksammad klematis hos oss sommaren 2009. Men gör bilden blomman rättvisa? Jag är inte säker.

Viola hör till den sena storblommiga gruppen, men har också placerats bland viticellor. Hittas vid den stora klematisovalen.

Carmencita

Carmencita är en viticella och en svensk sådan, uppdragen av Magnus Johnsson. Finns mittemot Viola på klematisovalen.

W Nike

Warszawska Nike har förstås polskt ursprung och då kan man förstå att Stefan Franczak är ursprungsmannen. Hör till den tidiga storblommiga gruppen och växer vid klematistunneln vid vildrosstigen.

Julia Carrevon och Aotearoa

Två grannar på stora klematisovalen. Mme Julia Correvon är den röda, en uppskattad viticella, som introducerades av Morel i Frankrike år 1900.

Den violetta heter Aotearoa, vilket låter som om det vore maorinamnet på Nya Zeeland, vilket är precis vad det är - och varifrån den kommer. Hör till den sena storblommiga gruppen.


www.sparlosa.se - Av Göran
Forsberg goran@sparlosa.se


En grann bok om klematis - på svenska

Journalisten Andromeda Matz fick fart på plantskolemannen och klematisexperten Krister Cedergren och så kom den här boken till i samarbete mellan de båda.

Låt oss börja med något bra! Folk tycks ofta bli osäkra när det kommer till att beskära en klematis. De får här ett lugnande besked - ”...att det inte på något sätt är nödvändigt att beskära klematis.” De slutar inte att växa eller blomma om man låter bli.

Ändå är det ofta befogat att klippa ner rankorna. Boken ger den vanliga indelningen i tre grupper, som är rätt lätt att förstå.

klematisboken

Var ska man plantera? Ja, sämst är nära husväggen. Bra platser finns det gott om och det märks att författarna är roade av att skriva om detta. Buskar och träd föreslås, men även staket och ställningar. Idén att låta klematisen ringla längs marken, kanske inte många nappar på.

Hur ska man plantera då? Här följer boken i spåren av många andra som skrivit i ämnet - och då blir det tokigt. När man saknar genuin kunskap, då skriver man av andra, det ser vi alltför ofta.

Några tveksamheter: En stor planteringsgrop ska grävas, 40 cm i alla riktningar. Varför undrar jag som aldrig gjort något sådant och sällan har plats för det i mina bäddar. Jorden måste ju någonstans läggas. Man kan luckra i kanten av gropen i stället. Och jorden kring plantan ska inte vara för rik, näringen ska komma uppifrån.

Naturgödsel vill de lägga i botten av gropen, det är heltokigt. Och de rekommenderar en tredjedel torvmull i jorden. Inte snällt mot klematisen, det finns redan för mycket i krukan.

Så vill de plantera med överdelen av jordklumpen 10-15 cm under jordytan, vilket resulterar i att rötterna kommer djupt ner i sämre jord och med mindre tillgång till syre, alltså med ett reducerat liv omkring sig. Det växer det inte bättre av. Och, som jag skriver på en annan klematissida, det har aldrig funnits något gott skäl för att plantera mer än ett par cm under ytan.

Efter planteringen vill man beskära 20-30 cm ovan ytan, ”så att kraften går till att bygga upp ett ordentligt rotsystem” som man skriver. Den kraften skulle ha tillverkats i de dessvärre bortskurna bladen och sänts ner till underjorden, så det verkar inte så smart. Tycker författarna verkligen det själva?

Många odlingsvärda sorter

”Över 100 utvalda sorter” skriver de själva och den presentationen ryms på två tredjedelar av boken. Bra val säkert, jag skulle bara vilja byta ut en del gruppnamn, som jag utvecklar mer nedan.

Viticellagruppen beskrivs rättvist ”...lättskötta och anspråkslösa, i princip problemfria...”. Kanske borde den tidiga storblommiga gruppen ha fått ett motsvarande negativt omdöme. Det är ju den - och nästan bara den - som är mottaglig för vissnesjuka.

Boken avslutas med ett ”Färg och doft - Register” - och det är bra - men har inget genomgående register över alla sorter. Det borde den haft.

Tidigt i boken presenteras svenska upphovsmän till klematissorter. Dessa svenska sorter är sedan något överrepresenterade i boken och det kan ju försvaras. Men jag skulle gärna ha sett bilder på dem alla, det finns nu inte.

Överlag så visas de flesta sorterna - och arterna - med bild, men inte alla. Kanske det var ett medvetet val att i stället använda större bilder och göra en vacker bok. Det har man lyckats utomordentligt bra med!

Så här kan ett uppslag i boken se ut:

ur boken ur boken

Läckra blommor, visst är det! Men inget för gemene man tycks branschen tycka, som placerat dem i något som låter så konstigt som ”Atragene-gruppen”. Så också den recenserade boken.

Vad mycket bättre då att ha den rosa klematisen - Ballet Skirt - i gruppen med det suggestiva namnet macropetala, där vi hittar de dubbla klockformade blommorna.

Den blå blomman - Blue Dancer - är enkelt klockformad, vilket är karaktäristiskt för gruppen alpina.

Både macropetala och alpina är ytterst härdiga och blommar på våren. Fina val - som skulle ske oftare om de hade säljande gruppnamn i stället för de vetenskapligt korrekta.

Jag skriver om de rätta-lätta namnen på sidan Klematis - grupper, kunskap som hjälper.

Bra att det finns en inspirerande bok på svenska. Köp den och plantera sedan många klematis!

Andromeda Matz - Krister Cedergren: Klematis - över 100 utvalda sorter. Prisma ISBN 978-91-518-4590-6.