Fyrverkeri Plantering i god jord

SPARLÖSA
TRÄDGÅRD

om
odlingens ABC

SPARLÖSA TRÄDGÅRD
- en levande trädgård

Fullständig meny på
förstasidan: Sparlösa Trädgård
Med mykorrhiza växer det bra - bli med i samarbetet
En bra växtföljd i ditt land - ett måste i ekologisk odling
Skapa dig en bättre jord - tips om redskap och hur du gör
Bättre med mindre jobb - en längre text: Sluta gräva
Så här hittar du till oss:
Karta och vägbeskrivning

Odling ska byggas på kunskap

Överallt på vårt jordklot blir odlingsjordarna mindre bördiga. Det beror på att vi odlar upp den humus som fanns från början eller som bättre odlingsformer - med klövervall och djur - skapat. Jordarna blir också fattigare på mineraler.

Vi måste återskapa humus - med andra ord återföra organiskt material, rester av det levande. Lära oss av naturen som en gång byggde upp en fantastisk bördighet i lövskogar eller grässlätter. Den rika, mångformiga livsväv som gjorde detta kan göra om miraklet i dagens jordar.

Kunskapen om hur det går till finns. Den har stora forskare inom ämnen som mikrobiologi och jordbruk ställt till vårt förfogande. Den tillämpas lätt i vår trädgård - faktiskt blir det både enklast och billigast.

Den förhärskande kemiodlingen återskapar ingen humus och ger en helt snedvriden mikrobvärld. Jorden är sjuk och livet är reducerat. På den jorden växer inga friska växter - inga själar läkes av blommorna i rabatterna.

En fruktbar jord uppstår i skikt! Var så god - läs och lär.

Marktäckning

täckning

Grunden för jordens bördighet är att marken är täckt med vissnande växtdelar och rester av smådjur som i lagenlig ordning bryts ner av livet i jordskikten och blir till mull.

Växande gräs och örter kan också fungera som täckning. De ger genom rötterna energi till organismerna i rotskiktet. När de vissnat tar livet i nedbrytningsskiktet hand om dem.

Markytan skyddas så att livet som ska bryta ner jordtäckningen får de nödvändiga betingelserna för att kunna fungera - fukt, mörker, jämn temperatur och skydd mot slagregn och annat.

Daggmaskarna blir många och luftar jorden llksom den stabila aggregatstrukturen som bildas tack vare den rikliga tillgången på humus.

Dofter och färger

berättar om hur du odlar. En bördig jord i balans förmedlar de mineraler och fullvärdiga proteiner som växten behöver för att utveckla sig fulländat.

Kemiodlingen avslöjar sina brister för dina sinnen.

örter

Livet i jorden

är överväldigande rikt och mångformigt - en liten del av organismerna kan du se här nedanför.

Om du sköter din jord på det fina sätt som visas på den här sidan, kan du räkna med att de fungerar i ett perfekt samspel med växterna och mineraljorden.

Det betyder inte att de är ”sams”. Tvärtom - en del av samspelet består i att med olika metoder hålla andra arter i schack. Bakterier förknippade med allvarliga sjukdomar överlever inte länge i riktigt friska jordar.

Förnya marktäckningen regelbundet så att livet i jorden kan fortgå utan avbrott.

livet i jorden

Bilden är från Kontakt nr IV/1981.

Jordens nedbrytningsskikt

Här sker de första momenten av jordtäckningens förvandling till rotvänlig humus. Det handlar om de översta 5 cm av jorden - lite mer eller lite mindre.

De här förstadierna till humus är ännu inte rotvänliga och har sin rätta plats här uppe. Du kan jämföra med en halvnedbruten kompost, den kan du - med fördel! - strö ut ovanpå jorden men inte gräva ner djupt.

Bäst på att sönderdela och flytta om här och i täckmaterialet är olika djur - daggmaskar, skalbaggar med larver, flug- och mygglarver, spindlar, snäckor, tusenfotingar och många andra. I tarmarna hos olika djur blandas växtrester med jord och bearbetas av mikrober - vägen till humus har beträtts.

De minsta djuren är många fler - protozoer (urdjur som amöban), nematoder, kvalster, hoppstjärtar m.fl.

Mikrofloran - bakterier, svampar, aktinomyceter och alger - dominerar, antalsmässigt förstås men även i vikt. Odlar du som jag, har du runt 2-3 kg liv i varje kvadratmeter matjord. Minst 80 % av detta är bakterier och svampar. Daggmaskar är den tredje största gruppen viktmässigt.

Nedbrytningen i det här skiktet går i stort sett till cellnivå och de arter av bakterier och svampar som finns här är specialiserade på detta, de gör sitt jobb och sedan går deras kroppar vidare i processen mot mull.

Här finns olika alger och bakterier som tar upp luftens kväve - som ju finns i överflöd - och gör det tillgängligt för växterna.

Livet här får sin energi från nedbrytningen av täckmaterialet. En del alger försörjer sig själva med hjälp av fotosyntes.

Ju färskare täckningen är när du lägger ut den, ju mer ”kraft” har den att bygga upp nya organismer. Du kan välja att marktäcka i stället för att kompostera.

Om du komposterar - gör det så kort tid som möjligt och lägg sedan ut materialet på jorden. Täck med gräs eller annat så att det inte torkar. Då får du ut mest av ditt arbete.

Uppbyggnadsskiktet - rötternas domän under nedbrytningsskiktet

Specialiserade svampar och bakterier fortsätter ombyggnaden av det organiska materialet till humus. Med lermineral skapas gryn som är stabila. Tillförsel av stenmjöl stimulerar detta.

I dessa gryn lagras vatten och de erbjuder skyddad plats för mikroorganismer. Och de är en källa till näring.

Med riklig tillgång på mull fås en struktur som tillåter luftombyte i jorden. Syret som allt levande - även rötterna - behöver tillförs och koldioxiden vädras ut. Den blir i stora koncentrationer ett gift i jorden, men välkomnas av växternas blad för fotosyntesen.

I detta skikt breder växterna ut sina rötter och utvecklar nära rotspetsarna de finaste rötterna - rothåren - som står för utbytet med omgivningen. Roten är ett styrande organ i marken har det med rätta sagts.

Livet här är också till allra största delen koncentrerat till rhizosfären - området närmast roten. Växten försörjer sina samarbetspartners med energi.

 

 

Roten lever i symbios med främst bakterier som finns i slemskiktet kring rötterna. Det är till stor del samma bakterier som i den mänskliga tarmen och de gör samma jobb - förbearbetar och levererar födan. Växtens matsmältning sker alltså utanför roten.

Här skapas vitaminer, enzymer och andra högvärdiga ämnen som växten kan ta upp. Mikrosomer - som innehåller arvsmassa - går vidare till nytt liv. Växten kan ta in stora proteinmolekyler och är inte alls tvingad att hålla sig till oorganiskt stoff. När protozoer äter bakterier frigörs föda som roten tar upp.

Med tillräcklig halt av humus får mykorrhizan de rätta förutsättningarna för att utvecklas. Dess hyfer kopplar ihop sig med finrötterna och penetrerar marken omkring rotzonen. Mineraler och vatten blir tillgängligt för växten och därtill högvärdiga proteiner. Mykorrhizan sätter faktiskt bakterier och alger i arbete för att tillgodose växtens behov.

Bakterier och svampar från nedbrytningsskiktet fungerar inte på den här nivån. Den råa humusen därifrån fungerar som ett gift för rothåren. Låt allt stanna på sin rätta plats!

www.sparlosa.se -