Fyrverkeri Plantering i god jord

MYKORRHIZA I
TRÄDGÅRDEN

Det är därför
det växer så bra
SPARLÖSA TRÄDGÅRD
- en levande trädgård

Fullständig meny på
förstasidan: Sparlösa Trädgård



En bra växtföljd i ditt land - ett måste i ekologisk odling

Skapa dig en bättre jord - tips om redskap och hur du gör

Bättre med mindre jobb - en längre text: Sluta gräva

Så här hittar du till oss:
Karta och vägbeskrivning

ektomykorrhiza

Ektomykorrhiza i skogen. De vita ”rötterna” är svampmycel.
Pilen nedåt: Svampen får socker från trädet - och skickar en del vidare till andra markmikroorganismer.
Pilen uppåt: Vatten och mineralnäring går från svampen till trädet.
    Cirklarna visar:
  1. De gröna barren är trädens främsta insatsmedel.
  2. Svampmycelet går in i och omsluter rotens kortrötter (sidorötter).
  3. Längst ner: Svamphyfer tränger in i mineralpartiklar och löser med hjälp av syror ut mineralnäring.
mycel

Här visas svampmycelet - som samspelar med en ung tallplanta - genom att det gjorts fluorescerande. Allt det vita är alltså svamp - tunnare hyfer längst ut, kraftigare ledningsvävnader närmare rötterna. Tallrötterna är få och bruna. De lysande punkterna är där de kopplar ihop sig.

Svamphyferna kan ”äta sten” och forsla mineralerna till trädet. Det är det troliga skälet till att försurningen inte varit så katastrofal för skogen som man tidigare trodde.

Mikroorganismernas förmåga att utvinna mineraler ur stenpartiklar hör till de fakta som är grundläggande för organisk-biologisk odling. Därför förordar man användandet av stenmjöl. För de mäktiga i branschen är det nytt - det vill säga det har passat bäst att blunda för dessa kunskaper.

Forskningens inträngande i markens mikroliv kommer förvisso att fortsatta med att ställa vetenskapliga teorier på huvudet. Att med kemiska insatser sabotera samspelet i jorden är metoder som hamnar på historiens skräphög - som mycket annat från vår tid.

Bilderna här ovanför kommer från Skogseko 4/97, utgiven av Skorgsstyrelsen. Bilderna till höger är från ”Roten och rotens miljö” från lantbruksuniversitetet.
Besöksträdgård mitt i Västra Götaland

Symbios med stenätande svamp
bättre än egna rötter

Växterna fanns från början i havet. Där behövdes inget stort rotsystem - näringen var lätt tillgänglig, liksom vattnet. Men när de skulle erövra landbacken, ställdes de inför nya problem.

De valde smart - att i stället för att utveckla en egen lösning, samarbeta med en specialist. Svamparna kunde redan konsten att med flortunna hyfer tränga fram i jorden till svåråtkomligt vatten. De kunde tränga in i klippan och utvinna mineraler och de kunde samarbeta med alger och bakterier för att få vad de i övrigt behövde.

Ju mer vi vet om livet i marken - ju omöjligare blir kemiodlingen som idé. Naturen vet bäst, det är bara så.

Det var en stor framgång för svampen att kunna koppla ihop sig med en växt, som hade en effektiv energifabrik i fotosyntesen. Växten i sin tur fick tillgång till ett rotsystem, som den troligen inte kunnat utveckla lika bra själv. Det vet vi eftersom kanske 20% av växterna saknar mykorrhiza - "svamprot".

Men varför saknar kål och en del andra växter mykorrhiza, när det nu är så effektivt? Kanske deras föregångare valde att stanna på stranden, där rötterna lätt nådde ner i fukten och det inte var viktigt att förbättra rotsystemet. Har du någon bättre teori?

Man skiljer nu på ett antal olika former av mykorrhiza. Det är inga stora skillnader och vi kan begränsa oss till två.

  • Ektomykorrhiza finner vi hos de vanligaste skogsträden. När svamparna skickar upp fruktkroppar, kallar vi dem kantareller, Karl Johan och andra läckerheter. ”Ekto” står för att svamphyferna går in mellan rotens celler, inte in i dem. En av flera modeller för en bra fungerande mykorrhiza.
  • VA-mykorrhiza
  • Arbuskulär mykorrhiza - andra namn VA-mykorrhiza (vesikulär-arbuskulär) och endomykorrhiza. Finns mest i jordbruks- och trädgårdsjorden.

Den arbuskulära mykorrhizan visas här till höger. Vi ser att svamphyferna tränger in i rotens celler och bildar arbuskler som ger en stor kontaktyta mellan svamp och växt.

Svampen fanns som vi ser i marken i form av en spor eller ett rotfragment - i bägge fallen rester av tidigare växande i jorden. Det säger oss att det är bra för kommande grödor att jorden är tätt beväxt. Även ogräs förmedlar mykorrhiza till bredvidväxande eller efterföljande växter. Bar mark - träda - ger mindre svamp till nästa gröda.

Det gäller också att rätt svamp finns i jorden. Varje växt har sina favoritsvampar som fungerar bäst. Och det finns andra som är ”så där”. Strategin för odlare av ettåriga grödor bör då vara att ha så stor mångfald som möjligt under en växtföljd. Det ökar chansen för att tillräckligt med sporer av en lämplig svamp ska finnas i jorden.

Mykorrhizasvampen har en dirigentroll i marken. Den kan binda samman olika växter och förmedla näring mellan dem. Dess hyfer stadgar jorden och gör den mer stabilt lucker. Hyferna avger slem som alger och bakterier lever i och som medverkar till att binda samman aggregaten i jorden, vilket bevarar hålrummen för gas- och vattenutbyte. De kan mata till exempel en kvävebindande organism och ta hand om kvävet och förmedla vidare.

Och mycket, mycket mer. Samspelet är omfattande, intelligent och övergår definitivt vårt förstånd.

Ömtålig för störningar

Inte oväntat saboteras mykorrhizan helt eller delvis av moderna odlingsmetoder. Gödslar man med mycket fosfor så avstår svampen från att vara med. Inget problem? Fosforn finns ju ändå där. Jodå, men andra mineraler behövde svampen som förmedlare och växten får en sned försörjning. Den fungerar inte fullgott och den blir inte bra som näring för djur och människor.

Det här stör och kanske förhindrar mykorrhizan:

  1. Att gräva, särskilt på hösten
  2. Att packa jorden med fötter eller maskiner
  3. Att gödsla med salter, mest fosfor (P) och kväve (N)
  4. Att kalka annat än mycket försiktigt
  5. Gifter - mot svamp och annat
  6. Att vända ner organiskt material djupt så det ruttnar
mykorrhiza

Bilden visar mykorrhiza till vänster som väver in en betydligt större jordvolym än rotsystemet utan svamp till höger. (Det prickade är bara jord.)

Det finns ett reservsystem för rot utan svamp. Rötterna växer ut lite mer och från dem korta rothår som samspelar med mikrolivet. Det fungerar men sämre än med mykorrhiza.

Tyck om sidan till Göran Forsberg - goran@sparlosa.se - - www.sparlosa.se